Saturday night fever!
Igår satt jag och tre fagra kvinnor + min karl hemma hos oss och drack vin o snackade skit. Det var jag, Malin, Maria och Sandra. Malin och Maria var hemkomna från respektive hemstäder och vi kom på idén att dricka vin hos oss och sen gå ut. Vi fyra tjejer stack till Byttan och oj va vi dansade! Träningsvärk har jag och det ser jag som ett bra betyg på en utekväll. Det var hur grym musik som helst och stället var riktigt fullt.
(Det var bara jag och Malin som var pepp på att fota oss själva i Photoboth under gårdagen. En mycket ovanligt företeelse ;) Sandra och Maria socialiserade istället )
Söndag morgon som det varit, använde jag och Martin till att käka en riktigt god frukost i form av scones och kaffe. Skönt avbrott från den annars likadana frukosten me müsli yoghurt o frukt.
Nu är det tvättid.
Hej!
Syskon
Det är inte alltför sällan det slår mig hur otroligt glad jag är över att ha syskon som är och alltid har varit så omtänksamma som de är. Att det finns många som inte har något syskon och hur tråkigt jag skulle tycka att det är. Förutom dina föräldrar är det oftast dina syskon du känt längst tid här i livet, för mig har min bröder funnits där från den dagen jag föddes.
Jag och mina bröder har alltid haft väldigt roligt ihop. Jag minns hur många gånger jag kom hem från skolan när jag var liten, då jag väl var hemma öppnade jag ytterdörren och ut strömmade musik eller prat och skratt från mina syskon och föräldrar. Det var alltid liv och rörelse och man hade alltid någon att umgås med. Vi har bråkat men alltid blivit sams. Vi har skrattat och gråtit ihop. Vi har delat hemlisar, semestrar, umgänge med släkt och vänner ihop och mycket mycket mer.
Syskon finns där oavsett om man hörs av en gång om året eller en gång om dagen. Att alla har olika relation till sina syskon, det är en självklarhet, men att det alltid är speciella band mellan syskon går aldrig att undgå. Syskon har följts åt genom barndomen och därav massor av olika föränderliga stadier som bidrar till den relation man har idag. Jag har alltid sett upp till mina bröder väldigt mycket och tror jag alltid kommer att göra det. För mig är det viktigt att alltid veta att de mår bra och att kunna ha roligt ihop till vi blir gamla och grå :)
Long time no see
Tillbaka! Fast akta så ni inte biter er själva i kinden av förtjusning. Det här kan vara ett inlägg som kommer få stå för 3 månader framöver, har nämligen inte riktigt förstått eller anammat det ihärdiga bloggandet, utan skriver då och då när jag har tid över. Tror inte jag skulle hinna...eller ja vet inte. Handlar nog om prioritering.
Vad har hänt sen sist. Jo en sommar fylld av jobb, umgänge, gråt, skratt, tillskott, förlust, lycka och sorg. Jag har försökt varva måsten med icke-måsten och har precis börjat jobba på mitt nya arbete.
Idag har jag haft en riktigt skön dag. Vaknade i lugn och ro, stack in till stan där ja mötte upp Sandra på en fika. Kul att ses, var ett tag sen nu! Sen stack jag ut och joggade och avslutade dagen med mys med min Martin :) Han fixade jättegod soppa till middag med ciabatta till. Ohlalasom Anna Anka skulle uttryckt sig!
Pratade med världens bästa Sara igår, vill åka upp till henne snart snart! Men ska göra det om några veckor tror jag. Åhhh va jag saknar henne, systra mi!
Nu är det tedags och sen väntar sängen.
Kram o guten nacht
